Sanningen är att jag står med ryggen mot väggen i en värld som lutar. Den röda tråden som en gång visade vägen är nu fylld med knutar.

Nu är jag påväg mot Åre med Joel och hans familj, ska bli kul fast jag har börjat gruvat mig.

Är så sjukt nervös för att jag ska göra något fel eller göra bort mig.

Har börjat tänka alldeles för mycket på vad andra tycker, speciellt vuxna.

Det är cirka tre timmar tills vi är framme, en tur tillbaka har vi nyss avklarat.

Lisbeth hade glömt sina skidkläder, och nu var bakluckan öppen.

Jag har lite små aningar om att den här resan som tar sammanlagt 180 minuter kommer bjuda på mycket.

Fast det är helg iallafall och det kunde aldrig ha varit härligare att få släppa allt med skolan för två dagar.

Att bara få göra som man känner för att göra, vilket ska bli att spendera tid med Joel och försöka att inte bryta benen i skidbacken.

Det sista kommer nog bli svårast att hålla för jag lär ju ska bryta alla ben jag har..

Blir väl att kolla facebook nu och sen sova tror jag.

Jag bloggar mera senare eller ikväll för nu blir det facebook.